historia

Grävlingskamp

Grävlingskamp

I äldre tider var Grävlingskamp en underhållningssport, precis som tuppfäktning och hundkamp. I England finns grävlingskamp dokumenterad i flera litterära verk från 1800-talet. 

Trots att grävlingskamp förbjöds i England 1835 så sägs 'sporten' till och med idag attrahera publik. Djurskyddsorganisationer säger till och med att det blir allt vanligare, även om offentliga tillställningar inte längre anordnas.  

Albino-grävling

En individ som drabbats av albinism saknar färgpigment på grund av en genetisk avvikelse som hindrar processen som bildar melanin. Resultatet är en helvit individ.

En albino-individ har ofta också nedsatt syn, men vilda djur med albinism saknar också artens naturliga kamouflage i färger, och de överlever ofta inte lika länge som sina syskon. 

En grävling biter tills det knakar

Vi har nog alla någon gång hört att en grävling inte släpper taget förrän han hör att benet gått av. Idag vet vi att det inte finns någon sanning i det påståendet, men myten lever vidare.

Går man tillbaka i historien hittar man många myter om grävlingen. Många har säkert sin historia i hans udda utseende, grävlingens läte, eller hans beteende. Tipsa oss om fler!

Grävlingen i litteraturen

Det susar i säven

I äldre sagor återkommer grävlingen i olika roller. Ofta som barsk och grinig. 

Mickel Räv: Den medeltida sagan om Mickel Räv förekommer i många olika versioner. En tysk version från 1400-talet skrevs ned av Reinecke Fuchs. I sagan framställer olika djur sin sak inför kung Lejon.

Alla anklagar Mickel för olika illdåd, utom grävlingen 'Grimbart' som istället försvarar sin fabror räven.

Även idag används 'grimbart' i jägarslang. 

Subscribe to RSS - historia